Feberyra.

Så allt försvann och kom tillbaks igen.
Nu sitter jag på Gran Canaria, är hemma och sjuk från skolan.
Vad fan hände här egentligen?
Gran Canaria? Vad fan hände med allt jag planerat, mitt liv, mitt hem, min katt, mitt allt?
Jag vet inte inte, men nu är det borta.
Allt är nytt och förvånande och jag bor ingenstans.
Det finns dåliga saker, dåliga val och bra saker och bra val.
Och när allt rycks undan från dig så är det bara välja och hoppas på det bästa.
Och jag kan nog inte skylla febern för min feberyra.

Hemma

Kanske jag ska blogga? Tänker jag rätt ofta, och låter bli.
Kanske jag ska köpa en ny dator så att jag KAN blogga? Tänker jag ibland, och blir snål.
Jag har nämligen kommit på att det beror på min trasiga dator att jag inte bloggar.
Jag vill inte sitta framför en 40" tv, på golvet, med tv:n en meter ovanför mig och få nackspärr.
Så, jag låter bli.
Allt dator-relaterat låter jag bli.
Och nu saknar jag det. Så jag vill ha en ny dator.
Tomten? Kan du måhända komma med en? Jag önskar mig en lagom bra, lagom liten dator. En Asus.
Tack!

Jag är hemma nu, i byn. Överraskningsresa till min far, han fyller sextio.
Han sa "Vad fan gör du här?" och sedan muttrade han i två timmar och kramade mig då och då. Jag tror han blev förvånad, och glad.

Så nu sitter jag här och väntar spänt på att klockan ska bli 21.30, då blir det renkött och Iron Man. Woho!

Det känns väldigt skönt att vara hemma en sväng.
Tjing!

Husliga Fredag

Jag har storhandlat, jättemycket! Så mycket att jag fick låna med kundvagnen hem för att få med alla varor.
Av det har jag dragit lärdom, vi kan kalla den "dagens lärdom"; Ska du stohandla ensam, låt bli! Om du mot förmodan och bättre vetande ändå gör det, var beredd på den inte så roliga hemfärden med en smockfull kundvagn i uppförsbacke på kullersten.
Hade jag inte bullerskada innan, så har jag det nu. Nog för att jag hade det redan från början men..

Så jag har handlat massa mat, och vin (inte massa, bara två). Fredagen till ära tänkte jag nämligen fixa god middag till min karl. Det blior sommartallrik (ryggbiff, grekisk sallad och tzatziki) till varmrätt, tillsammans med ett vin jag fick rekomenderat på systemet, och chokladpanerad fruktsallad med glass till efterätt.
Det är väl en bra Fredagsmiddag?

Sedan tänkte jag baka kanel och socker-bagels, för det är så gott. Plus att det är väldigt roligt att koka bröd.

Men innan jag börjar med alla köksliga bestyr ska jag städa, det tycker Bosse om. Hon jagar alla dammråttor, biter i sopborsten och busar med mina fötter.
En annan sak hon tycker om är tanjentbordet och datamusen, hon lägger sig alltid på dem och sover och nu när jag sitter och skriver så ligger hon halvt uppe på tanjentbordet och nafsar i mina knogar och har jätteroligt, jag har lagom roligt. Men hon är ju så söt!
Nu har jag också avmaskat henne och behandlar henne mot öronskabb som hon fått av sin mor. Det är på inga sätt trevligt att bli pillad i öronen, hon kryper omkring längs golvet med öronen nedfällda efteråt, lillen.

Nå voi, nu ska jag städa.

Tjo!


Snooor..

Nu är jag leds på förkylningen!
Ska snart bege mig (och min snoriga näsa) till jobbet. Skönt att det bara är fyra timmar idag.
Det är helt ofattbart vad verklighetsuppfattningen försvinner av att ligga i sängen en vecka, jag känner mig inte rikgit som en männsika. Men förhopningsvis blir jag friskare.

Min mor ringde och sa "Är du förkyld igen? Du har varit sjuk hela året!"
Och när jag tänker efter har hon rätt. Ända sedan jag flyttade ner för två år sen har jag varit sjuk.
Eller fått reda på att jag är sjuk.
Förkylningar titt som tätt
Brutna tår
Stukade fötter
Vestibularis nevrit
Svininfluensa
Ramla genom fönster
Migrän
You name it!

Vad är det för fel på mig?
Nej, nu blir det otrivin comp, ibumetin, muncoangin och nikotin.. sen iväg till jobbet.

Chip o haj!

Uppdatering

Herregud, jag borde inte ha rätt att ha en blogg.
Det finns inga ursäkter.
Nu sitter jag i alla fall här, i den nya staden, den nya lägenheten, de nya jobben, den nya frisyren och med samma gamla underbara sambo vid min sida.
Tänka lägga upp lite bilder här framöver.
En ytlig grej; herregud vad man inte känner igen sig själv i spegeln när man noppar ögonbrynen på ett annat sätt. Det tar väl några dagar innan jag bestämmer mig för om det blev bra eller inte.
Nu ska jag ta mitt förkylnginstunga huvud och krypa ner under täcket till något godtycklig film och hoppas att mitt te, som är spetsat med rom, hjälper mig på tillfrisknandets väg.
Puss och god afton!

HTC svarar på gnäll-mail.



Jag fick ett mycket pedagogiskt svar på mitt upprörda mail.

Hej Sara Salomonsson,

Uppdateringen till 2.1 är en så kallad FOTA-uppdatering, d.v.s. den skickas direkt till telefonen. Det var därför som du inte kunde hitta uppdateringen när du sökte efter den manuellt - den finns ingenstans att hitta för nedladdning. Bra att du hittade en lösning på uppdateringsproblemet. Hoppas att uppdateringen gick bra. Det är tråkigt att du upplever att vår hemsida är krånglig. Om du har några andra problem med telefonen, eller om du har några frågor om hemsidan eller något annat, är du naturligtvis välkommen att ta kontakt med oss igen via email eller telefon.


Med vänlig hälsning,

Adam


Varför kan de då inte bara skriva på hemsidan att det är en FOTA-version?
Ska jag veta det av mig själv bara sådär eller?
Om jag går in på deras sida och söker på "update HTC Hero to Android 2.1" och alla andra omformuleringar jag kan komma på så kommer det inte upp ett skit.
Varför som sagt inte bara informera om att det är en FOTA-version som skickas ut till telefonen ungefär var tredje månad och om du vid dessa tillfällen råkar sitta på ett tåg och inte kan avlägga en timme för att uppdatera telefonskrället så TORSK! Jävligt synd för dig, då får du nämligen snällt vänta tills tre månader till har gått och hoppas på att erbjudandet kommer vid ett bättre tillfälle.
Helt idiotiskt!
Och varför inte bara skriva på den nedrans hemsidan att du kan ställa fram klockan ett år för att få ett erbjudande när du har tid?
Dumt dumt dumt..

Men, tack Adam för det pedagogiska svaret!

Jävla HTC!



Nu har jag i en evigheters evighet försökt uppdatera min Hero till android 2.1.
Så efter timmar av letande om hur fan man gör blev jag leds och skrev ett klagomail till HTC.
Jag inser ju själv att det är lite roligt.. men jag var arg.
Hej!
Jag sitter och kämpar som tusan med att uppdatera min HTC Hero till android 2.1. Två gånger när jag gått in på internet med telefonen har jag fått upp en förfrågan om att göra det på telefonen men har vid dessa tillfällen inte kunnat uppdatera.
Nu försöker jag orientera mig runt på eran (oerhört svåra) hemsida för att på något sätt få reda på hur jag ska bära mig åt. Det enda jag hittar är hur man, om man redan har andriod 2.1, ska kolla efter nya software-uppdateringar. Tänkte att det kanske gäller även om man vill uppdatera till 2.1.
Så jag går in på inställningar-om telefonen- och där ska finnas software-uppdtareingar men det gör det inte, så jag antar att detta bara gäller om man redan har 2.1.
Jag kommer alltså inte åt någon uppdatering via min telefon, hittar ingen på er hemsida och heller ingenting efter timmar av "googlande".
Så min slutsats är att antingen är jag lite korkad, eller så är uppdateringen svår att hitta eller så finns den helt enkelt inte här?
Nu kom min geniala sambo på att vi kunde prova ställa fram klockan ett år och det fungerade. Bra! Men det är väl inte meningen att man ska behöva ett datageni till pojkvän för att kunna uppdatera sin telefon?
Herre gud! Det finns så mycket svårt och oförståeligt på er hemsida att en vanlig hederlig svensson som jag inte fattar ett dugg. Det är för lite information om produkterna här på sidan. Jag tror att jag hittat rätt och sedan märker jag att jag inte har det..
Nåväl, nu ska jag vänta på att min telefon uppdaterar klart så jag kan leta reda på serienumret och skicka in det här till er och sedan ska jag, upprörd och sömnig, lägga mig att sova bredvid min sambo som fnissar åt att jag orkar bemöda mig med att tala om för er att jag faktiskt är upprörd!
God natt!

Hej!
Jag sitter och kämpar som tusan med att uppdatera min HTC Hero till android 2.1. Två gånger när jag gått in på internet med telefonen har jag fått upp en förfrågan om att göra det på telefonen men har vid dessa tillfällen inte kunnat uppdatera.
Nu försöker jag orientera mig runt på eran (oerhört svåra) hemsida för att på något sätt få reda på hur jag ska bära mig åt. Det enda jag hittar är hur man, om man redan har andriod 2.1, ska kolla efter nya software-uppdateringar. Tänkte att det kanske gäller även om man vill uppdatera till 2.1.
Så jag går in på inställningar-om telefonen- och där ska finnas software-uppdtareingar men det gör det inte, så jag antar att detta bara gäller om man redan har 2.1.
Jag kommer alltså inte åt någon uppdatering via min telefon, hittar ingen på er hemsida och heller ingenting efter timmar av "googlande".
Så min slutsats är att antingen är jag lite korkad, eller så är uppdateringen svår att hitta eller så finns den helt enkelt inte här?


Nu kom min geniala sambo på att vi kunde prova ställa fram klockan ett år och det fungerade. Bra! Men det är väl inte meningen att man ska behöva ett datageni till pojkvän för att kunna uppdatera sin telefon?
Herre gud! Det finns så mycket svårt och oförståeligt på er hemsida att en vanlig hederlig svensson som jag inte fattar ett dugg. Det är för lite information om produkterna här på sidan. Jag tror att jag hittat rätt och sedan märker jag att jag inte har det..

Nåväl, nu ska jag vänta på att min telefon uppdaterar klart så jag kan leta reda på serienumret och skicka in det här till er och sedan ska jag, upprörd och sömnig, lägga mig att sova bredvid min sambo som fnissar åt att jag orkar bemöda mig med att tala om för er att jag faktiskt är upprörd!

God natt!

Det är roligt!

Senaio: Sara och £ukasz diskuterar hår.

Sara: När jag gå ut och det är fuktigt bli det alldeles lockigt när jag kommer in igen, det är självfallet.
£ukasz: Självfallet!


Är det bara jag som tycker att det är väldigt roligt?
Det är väldigt roligt!

Det här är för övrigt också roligt:
http://www.youtube.com/watch?v=lLYD_-A_X5E

Lillasyster får inte vara med.

JAAA!! Jag lyckades döda myggan som smugit sig in i mitt sovrum! Det är inte alla nätter man faktiskt lyckas döda de j*vlarna. Nu få jag kanske en lugn natts sömn trots allt.

Fast det var inte det jag ville berätta.
Som alla vet blir jag smått barnbesatt när jag är hemma och hälsar på och får vara väldens häftigaste moster.
Så här kommer ännu en barnhistoria, ett samtal jag hade med Ivan (2,5).

Ivan: Jag är kung!
Sara: Ojdå, vad är du kung över?
I: Mitt land.
S: Landet långt långt borta?
I: Ja. Och du är min prinsessa.
S: Vad mysigt! Men du kungen ska vi gå till slottet där borta och äta pannkakor?

Väl inne i slottet, ätandes pannkakor säger kungen:
I: Moster Sara, om jag är kung och du är prinsessa, då är mamma drottning.
S: Det låter bra, vad är pappa då?
I: Han är prins.
S Och Silje då? (lillasyster på ett år)
I: Silje är en liten orm.
S: En liten orm? Är hon inte prinsessa också?
I: Nej! Hon är en liten orm!

Det är tydligt att lillasystrar inte får vara med och leka :)

Det kungliga bröl-loppet.



Sara och Ida kommer överens om att det är skamligt att Sverige satsar över 100 miljoner på ett bröllop när Kirunas ungdomsgård bara har öppet varannan helg! Sedan finns det ju diverse andra saker vi hade kunnat prioritera här i Sverige utöver Kirunas ungdomsgård.


Saras mor tycker att Sara och Ida ska unna "sverige" (läs monarkin) lite flärd.
Denna ståndpunkt besvarar Sara och hennes far genom att sjunga:
Stockholm låt mig fjärta
Låt mig få tömma mig nu
Du vållar mig så mycket smärta
Gasernas stad, det är du..

Mycket vackert, vi är mycket rörda över hela bröl-loppet.


<3


Du är den
du är den
du är den.


Jane Austen halva vägen?

När mina romantikfunderingar med ändlösa avsnitt av sex and the city, vilket inte precis ger mig hoppet om romantik åter.
Jag hade däremot en hoppingivande diskussion om ämnet nyligen, det vill säga igår.
Jag med min oerhört romantiserade bild på äktenlskap och partnerskap blir (uppenbarligen) lite knäckt när jag inser att jag är ganska ensam om den bilden.
Jag vill gifta mig av kärlek, för att få visa alla att jag hör ihop med någon, för att för en dag få vara riktigt fin och för att samla alla mina nära och kära och visa att ja, jag är lycklig nu! Jag vill inte gifta mig för att det är enklast så.

Just denna bild av bröllop har jag om de bröllop som ägde rum förr i tiden.
Och igår insåg jag att äktenskap aldrig varit mer romantiskt än man själv väljer att göra det.
Min diskussionspartner sa:
Sara, varför tror du man gifte sig förr i tiden? För Jane Austen-kärlekens skull? Nej du, men gifte sig för att föräldrarna parade ihop en, för att ens gårdar och hemman passade ihop, för att man skulle få knulla utan tabu..
Ja, och visst var det väl så.

Men är det inte dags att ändra på det då? Kan vi inte ha Jane Austen halva vägen? Vi har nu alla mäjligheter att gifta oss för kärleks skull, skaffa barn för kärlekts skull, flytta ihop för kärleks skull. Vi behöver inte legitimera sex längre, vi behöver inte skaffa barn för att försäkra vår överlevnad som äldre..
Kan det inte vara värt att fira den kärlek vi nu har frihet att njuta av?

Kanske är jag gammalmodig men jag vill ha mitt bröllop, jag vill ha min kärlek, min romantik och jag vill ha min förlovningsring i guld med en liten diamant. Traditionellt och romantiskt.

Och jag är inte redo att ge upp den drömmen.

Vad hände med romantiken?



Idag var jag till mitt favoritställe. Det är en glänta mitt i skogen, en stor äng med en gärdsgård runtikring och mitt på ängen står en liten lada. Allt är gammalt. Där finns en rostig skördemaskin som används för länge sedan när gläntan ännu låg i tystheten där mitt i skogen. 
Bakom gärdsgården ligger granskogen tät och mörk, men där på ängen är gräset klargrönt och solen skiner ner som över en vacker hemlighet.
Brevid mitt favoritställe ligger en skyttebana.. och på andra sidan går en lerig väg för fyrhjulingar och crossar.
Är det så det har blivit?
Folk gifter sig för enkelhetens skull, för dess praktiska fördelar.
Folk beställer sina förlovninsringar över internet eller friar till varandra aspackade på ett gigantiskt fylleslag.
Nu för tiden får man snabbt ihopkokade sms istället för handskrivna kärleksbrev.
Dagen man blev ett par eller när den man älskar fyller år är petitesser.
Rosor på perongen när man ses för första gången på länge har bytts ut mot frågor om vem som ska fixa öl.
När blev det så?

Jag vet att livet kanske inte kan vara som en Jane Austen-bok, men något var hon väl ändå inne på?
Har dagens partnerskap gått från att vara "den rätta" till att vara "en möjlighet till den rätta"?
Vågar vi inte satsa eller tro på varandra mer?
Eller har vi helt enkelt blivit sämre på att uttrycka oss när vi märker att det inte behövs?
Varför gifta sig när det nu för tiden är okej att vara ett par och leva ihop i alla fall? Varför minnas födelsedagar och postadresser när vi har facebook och sms?

Eller är jag bara en hopplös romantiker som törstar efter lite mer Jane Austen i mitt liv?


"Vilse i skogen vandrar han omkring..

..han vandrar omkring och han fattar ingenting"

Den låten gick jag och nynnade på i morse när jag gick vilse i skogen i två timmar. Tillslut kom min far på att han trodde han visste var jag var och kom och hämtade mig med fyrhjuling. Så nu har jag trotsat min björnskräck och fått en redig promenad.

Ikväll tog jag ytterligare en promenad på strax över två timmar, det är fördelen med att bo i Jukkasjärvi och inte ha tillgång till bil. Det finns helt enkelt inte mycket annat att göra än att promenera.. så en hel massa powerwalkande blir det.
Fördelar att bo i Jukkas.
Nackdelar att ha oingådda skor; fyra blåsor på varje fot.. (en med blooood)

Nu ska jag läsa, sen sängen.

Nattinatt!

Natten tar sin början..

..och Sara tar ett beslut.
Jag ska härmed börja släppa ut min gullighet! Det får bli ett nyårslöfte i efterskott.

Här sitter jag, 200 mil bort från världens guldklimp och håller mig ifrån att kalla honom gulliga saker och tala om för honom hur mycket han betyder för mig.. Det är ju väldigt konstigt, och tråkigt.
Nu är det slut med att hålla sig tillbaka och låta bli att kalla dig min lilla gullefjuffsidös!



Jag saknar dig som tusan!
Du är fin, du gör mig alltid glad. Du skrattar tillochmed åt mig när jag är larvig och då blir jag också tillslut glad.
Du lyssnar nästan alltid, dock inte när du sitter vid datorn.
Du försöker alltid hjälpa mig om jag har problem. Du ställer alltid upp, finns alltid där.
Du är söt när du sover och jag känner mig trygg när jag är nära dig.
Du är varm och go och omtänksam. Du litar på mig. Du tycker om mig.
Du tycker om mig hur jag än ser ut, vad jag än äter, vem jag än umgås med, var jag än jobbar.
Du är bäst på att vara du! Och även om du inte går att prata med när du sitter vid datorn så är du bäst, för att du är du!
Och jag sitter här, 200 mil bort och låter bli att tala om alla de här sakerna för dig? Jag måste vara tokig!
Du är inte bara Peter, eller "min karl". Du är min kärlek, min gubbe, mitt hjärta, mitt hjärtefjös, min gullefjutt, mitt sockersmul, min hallondröm, mitt lyckomoln.. du är allt!
Och det bästa av allt? Jag ska få vara nära dig varje dag och visa allt det här för dig hela tiden.
Du är min prins på den vita springaren, jag är galen i dig, jag är kär i dig.
Jag älskar dig!
Nu, alltid och hela tiden!

Snusk-Sara!

Jag var tydligen pervers redan som liten.. eller så blev jag det på grund av det jag just ska förtälja.
I vår gamla bil har vi ett kasettband som vi haft sedan stenåldern. Denna kasett har vi lyssnat på i alla dagar och under hela min barndom (6-12 år) hade jag denna låt som absoluta favorit och ville höra den om och om igen:

Girl your booty is so round
I just wanna lay you down
Let me take you from behind
I won't cum until it's time
But if I cannot sleep with you
Maybe I could have a taste
Put your niney on my tongue
And your booty on my face



Ow, I came to make you shake it
Till you break it
Caress your body until you're naked
Bend you over
Grab your shoulder
Slip my peter inside your folder
Make you sweat-a
Get you wet-a
Pump it faster to make it better
Dim the the lights then lock the room
Cos now it's time for me to hit that boom

Jag lyssnade på den nu och insåg att den är förtusan snuskig! Jag var bara tvungen att leta upp texten.
Så gott folk, här har vi nu svaret till min perverterade hjärna. Oh, aldrig skola di sväva i ovisshet åter!




Ska jag blogga nu?

Det var några dagar sedan, igen.

Jag är trött som ett svin. Jag tror det kan bero på att jag kommit hem till byn, träffat massa människor, knappt sovit något och sedan klivit upp 04.30 imorse för att jobba till klockan 16.00.
Min mor och syster vill ha med mig ut på joggingrunda men trots att jag känner mig onyttig och slö så blir det inget av det. Jag orkar helt enkelt inte.
Det är fredag och jag vill vara hemma i mjukiskläder framför tv med den där alldeles speciella fredagsminen.

Dvs ungefär den här minen:


När vi lyfte med planet från Arlanda så sa piloten:
- Välkomna ombrod till oss på SAS StarAlience, Jag heter Något Karlsson och ska tillsammans med min besättning ta er upp till Kiruna. Försök att njuta av solen medan vi befinner oss ovanför molnen för i Kiruna är det mulet och minus 1 grader. Det är däremot perfekt skidföre och så kallad glidsnö.
Jag tänkte: Skidföre? Klidsnö? Vi har väl ingen snö överhuvudtaget och finns det ens något som heter glidsnö?

Och visst hade jag rätt! Det är måhända inte grönt, men det är i vart fall gult utomhus.
Men visst saknar jag Malmö och Limhamns sommar och hav.. Till sensommaren blir det Blekinge, Karlshamn, hav och Peter för fulla muggar.

Oh, jag har äntligen, äntligen fått träffa lilla Love (och mamma Ida och pappa Lennie)!
Och såklart Ivan och Silje.

Ivan var glad över att hans coola moster kom hem och hälsade på, och paket hade hon med sig till på köpet.
En såpbubblepistol låg där under allt papper. Han var stormförtjust! I en och en helv timme satt han i hallen och sköt såpbubblor, han tömde hela såpbubble-lagret, så när han skulle visa de andra barnen på barntimmen var de slut.

Sen lekte vi varg och Ivan-vargen (som såklart inte heter Ivan utan Balor) skulle springa på moster-vargen så hon ramlade i golvet. Så det gjorde vi, ett bra tag. Pappan i huset tyckte det såg hårt ut för moster att trilla på golvet, så jag fick en kudde bakom ryggen. Ivan välte mig en gång, reste sig sedan, tog bort kudden och sa:
- Nej! Du ska jamla på hårda golvet!
Och så var det med det :) Där rök kudden och mosters rygg i samma veva.

Nej, jag ska tusan med och jogga i alla fall. Så nu måste jag skynda mig.
Puss och hej!



Livsinsikt

Ni vet sådana där livsfrågor som man har? Alltså sådana som verkligen är centrala. Som "Vad är meningen med livet?", "Finns det ett liv efter detta?", "Varför händer detta mig?", "Varför finns jag?" osv, osv..

Ni som känner mig och min skruvade skalle vet ju att jag tar mig igenom livet på drömmar. Inatt hade jag en riktigt trevlig dröm.. Jag kommer för ovanlighetens skull inte ihåg den men den var grym i alla fall.
Det jag faktiskt kommer ihåg är att jag träffade en vis man och ställde en av mina viktigaste livsfrågor och fick ett svar som fick mig att känna Ahaa, damn! Så är det ju!



Probelemt med det hela är att jag inte för mitt liv kan komma på vad jag frågade eller vad han svarade.. Jag vet bara att detta inte var en sådan där självklar drömgrej som med kärleken och gurkan eller som Ahaa, meningen med livet är att skaffa en prickig tax..
Det var faktiskt något vettigt.. Synd att det försvann. Men det finns väl någonstans där inne i bakhuvudet för att ploppa upp lagom tills dess att jag behöver påminnas om det.

Utöver mina nattliga äventyr och senare en vidare analys av dessa har jag tillbringat dagen med telefonsvarare..
Hej jag heter Sara Salomonsson, bor här, pluggar här och här och vill det här..Ring upp mig på nr blablabla, alltså nr blablabla.. Och självklart har ingen ringt. Jag får göra ytterligare ett försök i morgon.

Jag har, genom min ökande bloggaktivitet, blivit smärtsamt medveten om att jag har en ofrivilligt viftande tumme. Det är skitstörande! Jag sitter här och skriver och så vipps kommer texten tio rader ovanför, eller så har den blivit fet eller kursiv. Först fattade jag ingeting. Sen kom insikten!
Jag har ju min laptop och ingen mus, så jag använder den där styrmattan som finns på alla laptops (min karl skulle skämmas och han insåg att jag inte vet vad den heter..) så när jag skriver råkar jag helt enkelt tappa till den med tummen hela tiden så att texten kommer där muspekaren är, eller om jag har muspekaren över kursiv stil, så blir allt kursivt.

Nu ska här duschas och sen ska jag möta upp Embla och springa och handa. Hon är på vårdcentralen med sin handled, stackarn. Kanske vi måste stötteäta onyttigheter idag? :)

Tjo!

Knytt

Herregud vilken slapp söndag jag haft!
Jag och Peter började dagen med att få igång tv:n och ställa in alla kanaler. Jag har jag inte haft tv på över 2 år så jag fatsnade framför den några timmar.
Sen tänkte jag att jag skulle göra något vettigt av min dag och gick för att uträtta ärenden på datorn. Naturligtvis fastnar jag i Knytt, ett nytt spel som Peter installerat åt mig i helg. Helt underbart!



För en halvtimme sen kom Embla hem och jag märkte att hela dagen har gått utan att jag ätit.
Nu står i alla fall thaigrytan på spisen och puttrar. Och jag tror bestämt den är redo att äntra min magsäck nu.
Mums!

Vuxenliv

23:42 Lördagkväll, tandborste i munnen och sällskapet har gått hem.
Vuxenlördag med middag, kortspel och lättöl.
Det var mysigt.

Tidigare inlägg
RSS 2.0