Vad hände med romantiken?
Idag var jag till mitt favoritställe. Det är en glänta mitt i skogen, en stor äng med en gärdsgård runtikring och mitt på ängen står en liten lada. Allt är gammalt. Där finns en rostig skördemaskin som används för länge sedan när gläntan ännu låg i tystheten där mitt i skogen.
Bakom gärdsgården ligger granskogen tät och mörk, men där på ängen är gräset klargrönt och solen skiner ner som över en vacker hemlighet.
Brevid mitt favoritställe ligger en skyttebana.. och på andra sidan går en lerig väg för fyrhjulingar och crossar.
Är det så det har blivit?
Folk gifter sig för enkelhetens skull, för dess praktiska fördelar.
Folk beställer sina förlovninsringar över internet eller friar till varandra aspackade på ett gigantiskt fylleslag.
Nu för tiden får man snabbt ihopkokade sms istället för handskrivna kärleksbrev.
Dagen man blev ett par eller när den man älskar fyller år är petitesser.
Rosor på perongen när man ses för första gången på länge har bytts ut mot frågor om vem som ska fixa öl.
När blev det så?
Jag vet att livet kanske inte kan vara som en Jane Austen-bok, men något var hon väl ändå inne på?
Har dagens partnerskap gått från att vara "den rätta" till att vara "en möjlighet till den rätta"?
Vågar vi inte satsa eller tro på varandra mer?
Eller har vi helt enkelt blivit sämre på att uttrycka oss när vi märker att det inte behövs?
Varför gifta sig när det nu för tiden är okej att vara ett par och leva ihop i alla fall? Varför minnas födelsedagar och postadresser när vi har facebook och sms?
Eller är jag bara en hopplös romantiker som törstar efter lite mer Jane Austen i mitt liv?
Håller med dig Sara.
Tack!
