Det är roligt!
Sara: När jag gå ut och det är fuktigt bli det alldeles lockigt när jag kommer in igen, det är självfallet.
£ukasz: Självfallet!
Är det bara jag som tycker att det är väldigt roligt?
Det är väldigt roligt!
Det här är för övrigt också roligt:
http://www.youtube.com/watch?v=lLYD_-A_X5E
Lillasyster får inte vara med.
Fast det var inte det jag ville berätta.
Ivan: Jag är kung!
Väl inne i slottet, ätandes pannkakor säger kungen:
Det är tydligt att lillasystrar inte får vara med och leka :)
Det kungliga bröl-loppet.
Sara och Ida kommer överens om att det är skamligt att Sverige satsar över 100 miljoner på ett bröllop när Kirunas ungdomsgård bara har öppet varannan helg! Sedan finns det ju diverse andra saker vi hade kunnat prioritera här i Sverige utöver Kirunas ungdomsgård.
Saras mor tycker att Sara och Ida ska unna "sverige" (läs monarkin) lite flärd.
Denna ståndpunkt besvarar Sara och hennes far genom att sjunga:
Stockholm låt mig fjärta
Låt mig få tömma mig nu
Du vållar mig så mycket smärta
Gasernas stad, det är du..
Mycket vackert, vi är mycket rörda över hela bröl-loppet.
<3
Du är den
du är den
du är den.
Jane Austen halva vägen?
Jag hade däremot en hoppingivande diskussion om ämnet nyligen, det vill säga igår.
Jag med min oerhört romantiserade bild på äktenlskap och partnerskap blir (uppenbarligen) lite knäckt när jag inser att jag är ganska ensam om den bilden.
Jag vill gifta mig av kärlek, för att få visa alla att jag hör ihop med någon, för att för en dag få vara riktigt fin och för att samla alla mina nära och kära och visa att ja, jag är lycklig nu! Jag vill inte gifta mig för att det är enklast så.
Just denna bild av bröllop har jag om de bröllop som ägde rum förr i tiden.
Och igår insåg jag att äktenskap aldrig varit mer romantiskt än man själv väljer att göra det.
Min diskussionspartner sa:
Sara, varför tror du man gifte sig förr i tiden? För Jane Austen-kärlekens skull? Nej du, men gifte sig för att föräldrarna parade ihop en, för att ens gårdar och hemman passade ihop, för att man skulle få knulla utan tabu..
Ja, och visst var det väl så.
Men är det inte dags att ändra på det då? Kan vi inte ha Jane Austen halva vägen? Vi har nu alla mäjligheter att gifta oss för kärleks skull, skaffa barn för kärlekts skull, flytta ihop för kärleks skull. Vi behöver inte legitimera sex längre, vi behöver inte skaffa barn för att försäkra vår överlevnad som äldre..
Kan det inte vara värt att fira den kärlek vi nu har frihet att njuta av?
Kanske är jag gammalmodig men jag vill ha mitt bröllop, jag vill ha min kärlek, min romantik och jag vill ha min förlovningsring i guld med en liten diamant. Traditionellt och romantiskt.
Och jag är inte redo att ge upp den drömmen.
Vad hände med romantiken?
Idag var jag till mitt favoritställe. Det är en glänta mitt i skogen, en stor äng med en gärdsgård runtikring och mitt på ängen står en liten lada. Allt är gammalt. Där finns en rostig skördemaskin som används för länge sedan när gläntan ännu låg i tystheten där mitt i skogen.
Bakom gärdsgården ligger granskogen tät och mörk, men där på ängen är gräset klargrönt och solen skiner ner som över en vacker hemlighet.
Brevid mitt favoritställe ligger en skyttebana.. och på andra sidan går en lerig väg för fyrhjulingar och crossar.
Är det så det har blivit?
Folk gifter sig för enkelhetens skull, för dess praktiska fördelar.
Folk beställer sina förlovninsringar över internet eller friar till varandra aspackade på ett gigantiskt fylleslag.
Nu för tiden får man snabbt ihopkokade sms istället för handskrivna kärleksbrev.
Dagen man blev ett par eller när den man älskar fyller år är petitesser.
Rosor på perongen när man ses för första gången på länge har bytts ut mot frågor om vem som ska fixa öl.
När blev det så?
Jag vet att livet kanske inte kan vara som en Jane Austen-bok, men något var hon väl ändå inne på?
Har dagens partnerskap gått från att vara "den rätta" till att vara "en möjlighet till den rätta"?
Vågar vi inte satsa eller tro på varandra mer?
Eller har vi helt enkelt blivit sämre på att uttrycka oss när vi märker att det inte behövs?
Varför gifta sig när det nu för tiden är okej att vara ett par och leva ihop i alla fall? Varför minnas födelsedagar och postadresser när vi har facebook och sms?
Eller är jag bara en hopplös romantiker som törstar efter lite mer Jane Austen i mitt liv?
"Vilse i skogen vandrar han omkring..
Den låten gick jag och nynnade på i morse när jag gick vilse i skogen i två timmar. Tillslut kom min far på att han trodde han visste var jag var och kom och hämtade mig med fyrhjuling. Så nu har jag trotsat min björnskräck och fått en redig promenad.
Ikväll tog jag ytterligare en promenad på strax över två timmar, det är fördelen med att bo i Jukkasjärvi och inte ha tillgång till bil. Det finns helt enkelt inte mycket annat att göra än att promenera.. så en hel massa powerwalkande blir det.
Fördelar att bo i Jukkas.
Nackdelar att ha oingådda skor; fyra blåsor på varje fot.. (en med blooood)
Nu ska jag läsa, sen sängen.
Nattinatt!
Natten tar sin början..
Här sitter jag, 200 mil bort från världens guldklimp och håller mig ifrån att kalla honom gulliga saker och tala om för honom hur mycket han betyder för mig.. Det är ju väldigt konstigt, och tråkigt.
Jag saknar dig som tusan!
